Då har jag klarat av en veckas semester med två barn. Fyra flygresor, långa bilturer, båtresor och ingen lekplats så långt ögat nådde. Gick det bra? Jajemän.

 

För treåringen var ledorden "muta", "hot" och "lögn".

 

Jag hade packat hans lilla reseryggsäck full med praktiska små paket med russin, tablettaskar, klubbor, en serietidning och hans gosekatt som han gärna håller i när något är lite otäckt. Godis som tar lång tid att äta men inte sätts i halsen är att föredra. Han är dessutom en sån som matvägrar när han är iväg så godis är ju ett ganska lätt sätt att få i honom energi. Hellre ett godisstinnt barn än ett superhungrigt, i mina ögon (och öron). Det är ju trots allt inte varje dag han får äta sig mätt på godis. Inte ens varannan.

 

Lögn 

"Planet kan inte lyfta om du inte kissar först."

Den kan nog funka även på större barn om man råkar lägga till att planets bränsleförbrukning är beräknad på passagerarnas torrvikt. Eller så säger man bara som det är: att det är bra att kissa innan man går ombord eftersom det är länge tills nästa tillfälle ges och att man kan sugas ut genom flygplanstoaletten om man har en för liten rumpa. 

 

Förra året flög jag, Casper (då drygt två år) och min mamma till Turkiet. På Istanbuls flygplats tog han sats och lubbade iväg så fort hans små ben orkade. Det var bara ren tur att han inte försvann i folkvimlet och när vi väl fick tag på honom igen skrev vi vårt telefonnummer med spritpenna över hela hans arm. Den här gången hade min mamma kommit över några praktiska armband där man fyller i sitt telefonnummer och barnets namn ifall hen skulle komma bort. De var aldrig använda i praktiken men skönt att veta att han var taggad. Dessutom var han nog fortfarande skakad över den svavelosande utskällningen han fick den gången.