När barnen gått och lagt sig dansar godisråttan på bordet. Två kvällar i rad har vi ätit glass (riktig köpeglass, inte "glass" som i frusen smoothie...) med chokladsås. Såsreceptet dök upp i minnet häromdagen och har legat gömt längst in i hjärnbalken sedan högstadiet, tror jag.

 

Du behöver lika delar kakao, socker och vatten och sedan så mycket smör du vågar. Värm på ugnen tills smöret smält. Färdigt. (Till två rätt stora portioner glass med rätt mycket sås blev det ca ½ dl av basen och kanske en msk smör)

 

Ikväll hade jag även i ett par teskedar jordnötsmör i såsen. Det går säkert an att ha i lite likör eller smält choklad eller whatevvah. Vad vet jag.

Alltså, jag har ju förut berättat om min bristande förmåga att följa skrivna recept. Så även idag. Vi hade kokt potatis och äggsås i kylen efter gårdagens middag så jag tänkte göra fiskburgare. Hittade ett "busenkelt" recept bestående av 400 g halvtinad fiskfilé, ett ägg, mjölk, salt och vitpeppar som skulle mixas och sedan vändas i ströbröd för att slutligen stekas på låg värme. Det lät ju lätt, tänkte jag, och förväxlade 1 ½ dl mjölk med ½ dl mjölk. Det blev väldigt rinnigt...

 

Det färdiga resultatet smakade ganska gott (lilleman sa minsann att det var "jättegott", till skillnad från tidigare middagar som varit "tråkiga" och "äckliga" redan innan han vet vad som serveras. Kul att laga mat till honom, liksom...) men såg ut som en hög med smuliga digestivekex ungefär. 

Idag var det maken som fick spendera tid i köket men jag tror nog att man kan räkna det han gjorde som femminutersmat. Det blev fläskfilé i ugn med mozzarellasallad till. Gott, gott.

 

En fläskfilé skivas i lagom stora bitar och läggs i en form.

3 dl grädde blandas med 2 dl creme fraiche, 0,5 dl soja och 0,5 msk sambal oelek. Hälls över köttet.

In i ugnen på 175 grader i en timme.

 

Som sallad blev det tomat, mozzarella, avocado och gurka. Om man känner för't kan man med fördel ringla över lite olivolja och ha på lite citronpeppar.

 

Sonen fick pastaskruvar som tillbehör.

 

Vi tackar svärmor för receptförslag!

Jag har en snabblagad kaka som går att göra på ett nafs. Det är riktigt svårt att misslyckas med den också. Receptet kommer från ett utklipp i en av mina föräldrars receptsamlingar och sedan femtonårsåldern kan jag det utantill. Om du har lite rutin på det hela så går det på strax under tio minuter att röra ihop den. Det är alltså en kladdkaka det handlar om.

 

Plocka fram:

Smör, socker, kakao, vaniljsocker, salt, ägg, vetemjöl, ströbröd och form eller form med löstagbar botten och bakplåtspapper.

 

Sätt ugnen på 175 grader.

 

Smält 100-150 g smör

 

Blanda 3 dl socker,

3-4 msk kakao (vilket jag först häromdagen räknade ut motsvarar ca en halv dl. Där sparade jag lite disk!)

2 tsk vaniljsocker

1 krm-0,5 tsk salt beroende på smak, tycke och ålder på ätarna.

 

Häll i det smälta smöret.

 

Rör ner två ägg. I grundreceptet står det att man ska röra ner dem ett i taget men jag har testat att röra ner bägge samtidigt och jag märkte ingen skillnad. Lite vardagsrevolt, sådär.

 

Vänd ner 1,5 dl vetemjöl.

 

Häll smeten i en smord och bröad form eller i en form med löstagbar botten. In i ugnen ca 35 minuter. Ställ ut formen på balkongen/terassen/utanför ytterdörren så den svalnar fort. I värsta fall kan man skicka in den i frysen ett tag men risken finns att man måste frosta av den kort därpå. Dessutom kan andra frysvaror bli skadade... Men är nöden som störst kan man väl ha överseende med sånt.

 

Man kan ju bröa formar med annat än ströbröd också. Kokosflingor blir gott, mandelmjöl funkar alldeles utmärkt. Egentligen smakar den här kakan som bäst dagen efter. Då är mitten såhär seg och kolaaktig och kanterna lite lagom hårda. Kakan går förresten utmärkt att frysa också! Bara att plocka fram vid behov.

 

 

Det blev snabbmat idag: kyckling tinades i mikron, strimlades och stektes tillsammans med bacon. Jag blandade grädde, sambal oelek, currypulver och lite salt i en tom honungsburk och hällde över. Sedan i med en rejäl näve bladspenat och det var färdigt lagom tills sonens pasta kokat färdigt.

 

Själv hade jag en sallad till bestående av sockerärter, gurka och tomat. Det såg himla fräscht ut och smakade rätt gott också. Det blev lite i saltaste laget och jag saknade lök i geggan men i övrigt är jag nöjd. Casper gav den i alla fall en tumme upp, även om bladspenaten kategoriskt plockades bort.

Det var länge sen vi gjorde något nytt recept men maken var lite påhittig häromdagen. Han är den som får göra klassikerna här i huset. Han kokar skinka, gör leverstuvning och torsk med äggsås medan jag gör tråkiga vardagsgrejer. I alla fall, häromdagen hade han gjort torsk med äggsås och hade råkat göra en halvliter sås för mycket. Så dagen efter kokade han lite laxbitar och spädde ut såsen med fiskbuljong och voilá! Laxsoppa! Jättegott, tyckte både vi och den nyblivna treåringen.

 

För övrigt går nappavvänjningen helt ok. Han har väl sovit lite oroligt och varit lite ledsen innan han somnat men han tjatar inte efter nappen lyckligtvis.

Alltså, jag är inte så haj på sidan. Råkade publicera ett ofärdigt inlägg med mobilen och då gick det inte att ta bort det, bara ändra, så därför är gårdagens Dagens något kortfattad. 

 

I alla fall. Mat som sköter sig själv är ju en höjdare när man har barn som kräver uppmärksamhet. Därför blev det fläskfilé och broccoligratäng igår. 

 

Gratängen är en 1-2-3-gratäng, som vi kallar den. Stanningen består av 1 dl grädde, 2 ägg och 3 dl riven ost till 500 g grönsaker (+salt, peppar och andra kryddor du tycker smakar gott). Förkoka grönsakerna lite lätt, gärna med någon extra buljongtärning (antingen grönsaks- eller hönsbuljong). Lägg de i botten av en form, häll över stanningen och sen in i ugnen tills osten fått fin färg, kanske 30-40 minuter? 

 

 

Eftersom jag inte har så himla bra sifferminne brukar jag faktiskt köra all mat på 200 grader i ugnen. Det är litegrann som att köra i 60 km/h när man inte är riktigt säker på om det ska vara 50 eller 70 på vägen. Inte så mycket att man får böter, inte så lite att trafiken stannar. Lite så.

 

Tänk också på att lägga maten i två formar som får plats bredvid varandra i ugnen.

 

Casper fick nudlar (och grönsaker) som tillbehör. Inte så näringsrikt kanske, men uppskattat och uppätet.

I min iver att effektivisera matlagningen testade jag idag färdiga köttbullar i gräddsås, konservburksstyle. Till detta skulle jag serverat potatismos till sonen men efter ett dygn i misär ORKADE jag inte skala potatis utan han fick hålla till godo med broccoli- och blomkålsmos. Tidigare har han ätit det med god aptit men idag blev vi osams under tillagningen så då vägrade han att ens smaka. Happ. 

 

(Ett halvt blomkålshuvud och ett gäng broccolibuketter kokar i två dl grädde och en hönsbuljongtärning tills blomkålen är mjuk. Mindre bitar - kortare tid. Stavmixa och smaksätt med salt, smör och vitpeppar efter behag.)

 

Köttbullarna fick ett definitivt nja från oss föräldrar. Smaklösa, degiga och små. Såsen var väl inte direkt gräddig, snarare skolbespisningsaktigt brunslemmig. 

 

Men frågar vi sonen ger han två tummar upp. Burken tog slut.

I vanliga fall är måndagar vår pannkaksdag. Det är liksom enda sättet att få hem grabben från öppna förskolan utan tvång och tårar. Dessutom är det rätt bra att ha en dag i veckan, precis som lördagsgodis, så det inte överdoseras. En sista fördel är att det då blir restpannkakor till frukost dagen efter, vilket kan behövas då det är full fart på förskolan (stängda förskolan...?) under tisdagen. Jag kanske borde byta namn till Pannkaksmamman. 

 

I alla fall. 

 

Idag bröt vi mönstret och lagade annan femminutersmat. Även femkronorsmat, för den delen - blodkorv. Inte så high fasion direkt men relativt uppskattat av sonen. Servera med juice och sallad så järnet upptas ordentligt. Och kom ihåg dagen efter vad ni ätit och bli icke förfärade.

Jag är inget fan av många ingredienser eller recept med många punkter. En av mina svagheter är att jag är askass på att läsa instruktioner, tabeller och diagram. Därför lagar jag mat på känn och kommer förmodligen sällan skriva ut exakta mått. Dessutom missar jag alltid bussen. Kanske har jag fått den egenskapen av min mamma?

 

Jag lärde mig steka pannkakor redan på lågstadiet, mams hade lärt mig receptet och lät mig använda spisen alldeles själv (vilket jag tvivlar starkt på att jag kommer låta mina barn göra i samma ålder. Mina nerver...herregud!): 4 ägg, en liter mjölk och lagom mycket mjöl. Idag har jag i ett extra ägg och adderar en smula salt för smakens skull.

 

Ikväll blev det tacogratäng till middag. Överbliven tacofärs, stekt lök och kokt broccoli blandades i en ugnssäker form. På med en liten burk creme fraiche och lite riven ost. In i ugnen, 200 grader i ugnen tills dess att osten smält. Tjoff, tjoff.

 

I detta hushållet äter minst en enligt LCHF och våra respektive föräldrar äter även de enligt den läran så vi använder fullfeta (och gärna ekologiska) produkter och adderar kolhydraterna vid sidan om för barn, besökare och icke renläriga. Inte så krångligt och mycket godare. Men jag försäkrar er att det inte kommer bli en bantarblogg av det hela. Möjligtvis kommer jag att skryta lite (mycket) när jag gått i mål men jag kommer inte hålla på att försöka frälsa eventuella läsare. Var och en är salig i sin tro. Amen.

Idag blev det biffar till middag. Nu när Casper börjar bli äldre får han vara med och laga eftersom det tar lite längre tid än fem minuter. Men det är tålamodsprövande, minst sagt... Jag försöker ge honom små uppdrag under tiden för att han inte ska slabba ut all färs över golvet, typ "hämta två skedar" eller skära gurka (med en slö kniv, typ en lilleman eller en vanlig ätkniv. Jag vill gärna att han behåller sina lemmar ett tag till.).

 

Det som behövs till biffarna är: Färs (typ 500g), ett ägg, en skvätt grädde, salt, peppar, valfria kryddor. Just nu gillar jag muskot. Rosmarin eller timjan är också gott till. Man kan ha i fetaost också. Eller nåt annat. Eller inget alls.

 

1. Blanda ägg, grädde och kryddor. Häll i färsen.

2. Forma till biffar och stek ganska långsamt.

 

Om de steks i för hög värme eller för länge blir de lätt torra och ganska tråkiga, de ska bara vara precis genomstekta. Jag brukar låta Casper forma biffarna och lägga i stekpannan, med risk för den estetiska utgåvan. Det kan tilläggas att om man har barn i "stoppa allt i munnen"-åldern så kan nöt- eller kalvfärs vara att föredra framför fläsk- eller iblandfärs och framför allt kycklingfärs, så man slipper noja över att telningen får i sig för mycket rått kött. 

 

Tillbehör? Eftersom tillverkningsprocessen är ganska tålamodskrävande brukar jag glömma bort tillbehören fram tills dess att första satsen biffar är färdiga. Därför brukar det i ärlighetens namn bli makaroner... Och grönsaker. Vill man piffa till snabbmakaronerna häller man i lite gröna ärter (ärtor? ärts?) och kokar tillsammans med dem. Plättlätt. 

 

Sås? Har man några minuter extra innan helvetet bryter loss kan man göra en sås av gucket som blir i botten av stekpannan. Men det är jag kass på så jag brukar servera en färdig burksås, typ bea.

Om någon hade frågat mig på vilket sätt jag har förändrats efter att jag fått barn hade jag förmodligen svarat att jag äter mer grönsaker än förr. Jag har blivit nitisk angående grönsaker. Förmodligen för nitisk. Gissa vem som skickade med sonen grönsaksstavar när han skulle på jullunch?

 

Det som äts mest och i princip till alla varma måltider är gurka, tomat  och babyspenatblad. Ibland blir det majs, kokt broccoli eller blomkål. Men i ärlighetens namn är det bara gurka, majs och ibland någon körsbärstomat som Casper äter men jag lägger upp lite av varje på hans tallrik så han vänjer sig vid utseendet. Man kan ju försöka i alla fall.

 

Nock om grönsaker, nu går vi på proteinerna istället. En av mina favoritlaxrätter är lax i ugn, lätt att förbereda och sköter sig själv. Det tar inte fem minuter innan maten är på bordet men förberedelsetiden är minimal, därför kvalar den in i femminuterreceptsklubben.

 

Det som krävs är: tinade laxfiléer, creme fraishe, pepparrotsvisp, salt, vitpeppar, citronsaft. (Om du saknar citronsaft eller vitpeppar, ta citronpeppar istället. Minst lika gott.)

 

1. Lägg fisken i en form, häll på lite citronsaft, salt och vitpeppar.

2. Blanda creme fraishe och pepparrotsvisp tills du tycker det sakar gott och kleta det på fisken, ett litet täcke på varje filé är lagom.

3. In i ugnen, 200 grader i 20-25 minuter.

 

Den här rätten går ju också att variera i det oändliga, man måste inte ha pepparrotsvisp utan kan blanda creme fraishen med kaviar, dill eller fetaost. 

 

Tillbehör då? Kokt potatis för den som gillar det. Dela den i små bitar så går det fort att koka.

 

Med ojämna mellanrum tänker jag "Ris? Det var ju länge sedan vi åt. Och Casper tycker ju om det. Bra, det gör jag!". Sen tillagar jag lunch eller middag, vi äter och sen inser jag varför det var länge sen vi åt ris.

 

 

Det hamnar ju överallt!!!!!

 

Nåja. Kokoskyckling är dagens barnvänliga recept. Det tar lite längre tid (ca 30 min) att göra så risken finns att kidsen måste mutas* under tiden. 

 

Det som behövs: Ris, kyckling, lök, paprika, broccoli, kokosmjölk, röd currypasta, salt, peppar, (grönsaksstavar och tålamod).

 

1. Koka ris på valfritt sätt. Själv är jag världssämst på att koka ris på traditionellt sätt - antingen bränns det i botten eller så blir det inte färdigkokt (eller bägge delar) så jag föredrar påsris. Eller skit i riset och ta nåt annat istället.

 

2. Hacka lök, strimla kyckling, skär paprika och broccoli i lagom stora bitar bitar.

 

3. Stek löken och kycklingen.

 

4. Tillsätt kokosmjölk och röd currypasta.

 

5. Red med maizena eller liknande.

 

5. Häll i grönsakerna.

 

6. Smaka av med salt och peppar.

 

7. Låt puttra tills grönsakerna är lagom spänstiga och riset är färdigt.

 

Servera gärna med lite creme fraishe eller yoghurt.

 

Detta är en rätt som man med fördel kan anpassa till vemsomhelst - tillsätt andra grönsaker (bambuskott, blomkål, minimajs - you name it!) eller varför inte räkor eller fisk istället för kyckling?

 

*Mutor: Innanmiddagenmutor härihuset består mestadels av grönsaksstavar eller vattenlek. Ställ barnet på en stol vid vasken, ställ en bunke och ett dl-mått i diskhon och ladda upp med mopp och tålamod. Det blir blaskigt men man får några minuter för sig själv till grönsakshackning.

För att vara så ohyggligt kräsen är det riktigt märkligt att allt som har haft kontakt med vatten slinker ner i tvåochnåntingåringens mage. Lax är en favorit, både kall- och varmrökt, gravad, stekt, ugnsbakad, kokt och på tv. Och med tanke på alla omegafettsyror han intagit räknar jag kallt med att han utvecklar någon form av superprogramvara och försörjer mig på min ålders höst.

 

Nåja.

 

Rör ihop ägg, grädde och ev lite riven ost. Stek i stekpanna och lägg äggröran på tallriken. Skär några gurkstavar och tomatklyftor, strö över några babyspenatblad (men räkna inte med att de blir uppätna). Öppna paketet med kallrökt lax. Har jag ett par sekunder extra lägger jag till lite pasta eller en bit bröd för tallriksmodellens (samvetets...?) skull. 

 

Enjoy.

 

 

 

Dagens lunch tog ungefär 40 sekunder att tillaga. Vi värmde helt enkelt på pannkakorna från igår.

 

Jag är förresten en ivrig pannkaksanhängare. Det går att variera i det oändliga och är väl i princip det enda som slinker ner när sonen matvägrar av någon anledning (sjukdom, tandsprickning, utvecklingsfas...). Favoriten är helt vanliga pannkakor med sylt eller socker men jag lurar honom ibland och river ner grönsaker och/eller byter ut vetemjölet mot någon grövre variant. Gårdagens pannkakor gjordes på fint rågmjöl och morötter. Casper såg smeten och sa:

- Cappe inte äta det.

- Bajskorv, sa jag inte. Men jag tänkte det och lät honom istället sitta med surfplattan medan jag stekte färdigt. Och då åt han med god aptit eftersom de nyttigare pannkakorna ser precis ut som helt vanliga.

 

Det är sådana små föräldralögner som gör vardagen lite, lite lättare.