- Då har vi lämnat Östergötland bakom oss, sa vi i fredags. 

- Ja, allt utom Caspers dialekt, replikerade min pappa fort.

 

Det tog lång tid innan jag tyckte att östgötan (Öschöttan? Östgotiskan?) lät normal när jag återvände efter en weekend hemmavid. Nu tycker jag att skånskan låter himla konstig och då har jag ändå växt upp här. Men det största tecknet på att jag är en utböling var nog när jag skulle handla mjölk i matvaruaffären och var tvungen att läsa på paketen för att veta vilken fettprocent jag skulle ha. What on erarth är fel på Arla? Knasskåningar med sitt knasmejeri.

 

För övrigt är vi hemlösa nu. Vårt hus såldes i fredags och under måndagen ska köpet på nyhuset gå igenom och på tisdag kommer våra möbler med flyttbilen om allt går som det ska. (Peppar, peppar, ät en hel jäkla tall!) Så i skrivande stund har jag ingen brevlåda, inget hem eller egen säng att sova i. Tur att mina föräldrar sitter på brevlåde- och sängresurser i några dagar.

 

Vi kommer även vara internetlösa i några dagar eftersom det tydligen tar tio arbetsdagar för sommarjobbaren på Bredbandsbolaget att sätta i en sladd. Maken kommer att tugga på knogarna av internetbrist.

 

Efter två förlossningar och nyfödingsperioder har jag kommit underfund med att vissa saker fick man aldrig höra på föräldrautbildningen så jag tänkte göra en liten lista till den som vill ta del av den. 

 

Först och främst - grattis till det lilla livet!

 

1. Behold the hormonstorm! 

Ett par dagar efter förlossningen kommer alla fördämningar brista. I alla fall jag grät för allt: bebisen var söt, jag var trött, bebisen grät, fadern var snäll, fadern blev sjuk, bebisen sov, en reklam var fin, maten smakade bra, det gick inte att äta maten med en hand. Det fanns ingen sak som var så obetydlig att det inte gick att fälla en tår. Men, och detta är det viktigaste, det blir bättre! (och blir det inte bättre: tala med bvc om saken. De kan det där med förlossningsdepp.)

 

2. Avslaget.

"Som en mensliknande blödning." står det i de flesta handböcker. Hahahahahaha, det enda det har gemensamt med mensen är färgen. Det är en annan fördämning som brister, kan man ju säga.

 

3. Ta all hjälp som går att få.

Det finns liksom ingen prestige i föräldraskap och det är ingen som kommer att se ner på dig för att du inte klarar av eller orkar allt själv. Dessutom brukar de allra, allra flesta bli glad över att få hjälpa till med en liten nyföding.

 

4. Det är alltid lönt att sova.

10 minuter är mer än inga minuter alls.

 

5. Mat

Mat som går snabbt och som man kan tillaga och äta med en hand är att föredra. T ex pizzabitar (klipps med sax) eller korv med bröd. Mackor är inte bra enhandsmat, det är nämligen helt hopplöst att bre en smörgås med bara en hand. Hamburgare är om möjligt ännu sämre. Smulig mat (knäckemackor, kokostoppar etc) är inte heller så bra då du riskerar behöva dammsuga bebisens skalle efteråt. 

 

6. Dryck.

Drick, drick, drick! Vatten, mjölk, saft, läsk - vad som än får upp vätskenivån i kroppen är bra. Dels blir toalettbesöken uthärdligare (för de som fött vaginalt med allt vad det innebär), dels blir du piggare. Ett ordspråk för tiden kan vara "Tala guld, kissa silver." Då har du druckit tillräckligt mycket.

 

7. Passa på att njut av att du fått din kropp tillbaka.

Du kan vända dig i sängen utan att vakna i smärtor eller av otymplighet, du kan tänka "jag är lite kissnödig. Äh, jag väntar lite.", du kan äta goda ostar och torkat kött och t o m dricka ett glas vin till de goda ostarna och köttet. Du kan ta på dig skor och strumpor utan att avlida av syrebrist. Det finns mängder med fördelar med att inte vara gravid längre!

 

 

 

Matilda fick idag smaka hallonsmoothie. Det var populärt! Och smoothien hade (nästan) samma färg som bodien så fläckarna blev så gott som osynliga.

 

Nästa steg är att designa en spagetti-och-köttfärsåsfärgad heldress med tillhörande vantar, solhatt och strumpor. Eller vänta nu. Det gjordes visst redan på 70-talet.

Efter att ha hetshemnet:at i två veckor för att hitta någonstans att bo börjar jag kunna se igenom mäklartugget. Omskrivningarna haglar, vissa mer poetiska än andra. Det där med sjöglimt är ju en klassiker, dvs att man möjligtvis kan se reflektioner av en göl i grannens parabol om man lutar sig farligt långt ut från den franska balkongen. Men här är min egen mäklarspråksanalys:

 

"Spännande planlösning": Helt jävla hopplöst trångt och svårmöblerat.

Om "praktiskt" är ett av de första adjektiven: Inte renoverat sedan 80-talet.

"Välskött": Inte renoverat sedan 60-talet.

"Möjlighet att få det precis som ni vill" eller "ett fynd för den händige": Riv skiten och bygg ett nytt.

"Pampig": Stor, dyr och orenoverad. Dessutom en driftkostnad på minst 60 000kr/år.

Om läget (Här är nyckelorden "populärt område", "barnvänligt" eller "längst in på återvändsgata") nämns först är sällan insidan vidgjort denna sidan millenniet.

 

Bilderna: Om de första fem bilderna i bildlistan är från trädgården är insidan mögelskadad och badrummet anpassat till någon i livets slutskede. Förmodligen luktar det gubbe också.

 

Sen kan man ju välja att göra vad man vill med denna information. Vi som har tio tummar mitt i handen var ju inte jättesugna på ett renoveringsobjekt medan andra kanske har en fäbless för gubbdoft. Vad vet jag.

När barnen gått och lagt sig dansar godisråttan på bordet. Två kvällar i rad har vi ätit glass (riktig köpeglass, inte "glass" som i frusen smoothie...) med chokladsås. Såsreceptet dök upp i minnet häromdagen och har legat gömt längst in i hjärnbalken sedan högstadiet, tror jag.

 

Du behöver lika delar kakao, socker och vatten och sedan så mycket smör du vågar. Värm på ugnen tills smöret smält. Färdigt. (Till två rätt stora portioner glass med rätt mycket sås blev det ca ½ dl av basen och kanske en msk smör)

 

Ikväll hade jag även i ett par teskedar jordnötsmör i såsen. Det går säkert an att ha i lite likör eller smält choklad eller whatevvah. Vad vet jag.