Dagens femminutersrecept
För att vara så ohyggligt kräsen är det riktigt märkligt att allt som har haft kontakt med vatten slinker ner i tvåochnåntingåringens mage. Lax är en favorit, både kall- och varmrökt, gravad, stekt, ugnsbakad, kokt och på tv. Och med tanke på alla omegafettsyror han intagit räknar jag kallt med att han utvecklar någon form av superprogramvara och försörjer mig på min ålders höst.
Nåja.
Rör ihop ägg, grädde och ev lite riven ost. Stek i stekpanna och lägg äggröran på tallriken. Skär några gurkstavar och tomatklyftor, strö över några babyspenatblad (men räkna inte med att de blir uppätna). Öppna paketet med kallrökt lax. Har jag ett par sekunder extra lägger jag till lite pasta eller en bit bröd för tallriksmodellens (samvetets...?) skull.
Enjoy.
Vardagsedge
Vi åkte hemifrån utan skötväska.
Åh, denna spänning!
Åh, denna spänning!
Ok, jag förstår varför hon skrattar.
Impulskontroll
Ni vet känslan när man kör förbi en poliskontroll?
Först en snabb inandning, sen en koll på hastighetsmätaren. Sen en mixup av impulserna att både andas ut långsamt och räcka ut tungan till polisen...
Ode till kruppen
Kruppen ljuder genom natten
-Såja, såja lilla skatten.
Hör det låter i ditt bröst,
piper, rosslar, vill ha tröst.
Liten kropp som klamrar fast.
Blir ännu mindre i en hast.
Liten kille kramas hårt.
Mammans hjärta plågas svårt.
Ut i kylan, bunkra opp
med varma filtar, saft i kopp.
Lilla mänskan får nu ro
Är det över nu, månntro?
Ögon tunga, börjar blunda.
Långt i fjärran morgon stunda.
Mamman sitter kvar en stund.
Pussar lätt på kind så rund.
Sakta rinner liten tår
av sorgsen lycka, i hans hår.
Dagens rätt
Dagens lunch tog ungefär 40 sekunder att tillaga. Vi värmde helt enkelt på pannkakorna från igår.
Jag är förresten en ivrig pannkaksanhängare. Det går att variera i det oändliga och är väl i princip det enda som slinker ner när sonen matvägrar av någon anledning (sjukdom, tandsprickning, utvecklingsfas...). Favoriten är helt vanliga pannkakor med sylt eller socker men jag lurar honom ibland och river ner grönsaker och/eller byter ut vetemjölet mot någon grövre variant. Gårdagens pannkakor gjordes på fint rågmjöl och morötter. Casper såg smeten och sa:
- Cappe inte äta det.
- Bajskorv, sa jag inte. Men jag tänkte det och lät honom istället sitta med surfplattan medan jag stekte färdigt. Och då åt han med god aptit eftersom de nyttigare pannkakorna ser precis ut som helt vanliga.
Det är sådana små föräldralögner som gör vardagen lite, lite lättare.
Veckohandling
Casper, mamma har köpt ny snö nu. Du kan sätta in pengarna på mitt konto.
Uttalssvårigheter
Okej att lillasyster är rundlätt, har lite mörk röst och kort hår med missgynnande hårfäste men storebror behöver väl ändå inte kalla henne för Mantilda...
Detta tarvar kaffe.
När folk gratulerade och sa "vad roligt att ni fick en av varje!", föga visste jag att de med "en av varje" menade en morgonpigg och kvällstrött, och en kvällspigg och morgontrött.
Men då får du betala den själv!
"Köpa mela, mamma!"
Det verkar vara universallösningen när något är slut eller borta, i alla fall enligt Casper. Visst, jag kan förstå hans resonemang men var sjutton hittar jag snö i detaljhandeln?
Förklaring
Femminutersmamman kanske borde förklaras. Det handlar inte bara om att jag skulle kunna betala en smärre summa pengar för att få en stunds extra sömn på morgonen. För ungefär ett år sedan fick maken ett tremånadersvik i Malmö och bodde i veckorna i mina föräldrars källare. Själv jobbade jag 80%, var ensam ansvarig för hus (nåja, lägenhet) hem och den nyblivna tvååringen. Till råga på allt var jag nygravid, illamående och så trött man bara kan vara när man precis blivit på tjocken.
Det var alltså mitt ansvar att se till att helvetestimmen* gick så smidigt som möjligt och jag blev således mer eller mindre expert på att fixa middagar på ungefär fem minuter, allt för att undvika kaos och hålla mig vid mina sinnens fulla bruk. Då tänkte jag att andra kanske också ville ta del av mina femminutersrecept genom en blogg men det blev (som så mycket annat man tänker genomföra) inte av. Men nu så!
Det kanske inte blir så himla många mattips, för i ärlighetens namn tycker jag att det är skittrist med bilder på en helt vanlig middag (överlag gör sig mat himla dåligt på bild). Men vi behåller namnet.
*Helvetestimmen: Mellan kl 17 och 18 en vardagkväll, dvs den tid det tar från det att man kliver in genom dörren efter att ha slutat jobbet och hämtat på förskolan tills dess att maten står på bordet. Småbarnsföräldrar nickar instämmande vid det här läget. De andra får försöka att föreställa sig en överhungrig, övertrött och övertrotsig tvååring som man ska försöka prata glatt och entusiasmerande med samtidigt som man lagar middag. You do the math. Det funkar som mest i tio minuter, sen är det något som går snett.
Det var alltså mitt ansvar att se till att helvetestimmen* gick så smidigt som möjligt och jag blev således mer eller mindre expert på att fixa middagar på ungefär fem minuter, allt för att undvika kaos och hålla mig vid mina sinnens fulla bruk. Då tänkte jag att andra kanske också ville ta del av mina femminutersrecept genom en blogg men det blev (som så mycket annat man tänker genomföra) inte av. Men nu så!
Det kanske inte blir så himla många mattips, för i ärlighetens namn tycker jag att det är skittrist med bilder på en helt vanlig middag (överlag gör sig mat himla dåligt på bild). Men vi behåller namnet.
*Helvetestimmen: Mellan kl 17 och 18 en vardagkväll, dvs den tid det tar från det att man kliver in genom dörren efter att ha slutat jobbet och hämtat på förskolan tills dess att maten står på bordet. Småbarnsföräldrar nickar instämmande vid det här läget. De andra får försöka att föreställa sig en överhungrig, övertrött och övertrotsig tvååring som man ska försöka prata glatt och entusiasmerande med samtidigt som man lagar middag. You do the math. Det funkar som mest i tio minuter, sen är det något som går snett.
Vi ger det ett försök.
Det är väl lite symtomatiskt - just när första inlägget ska skrivas vaknar Matilda, (åtta veckor och en dag idag) och känner inte för att bara ligga stilla och titta på sängmobilen en stund. Casper, (två år, tio månader och en dag idag) sitter framför youtube (hoppas jag...) och navigerar runt på surfplattan bättre än vem som helst från 00-generationen*.
Den här bloggen hoppas jag kunna handla om reflektioner och ögonblicksbilder kring mitt föräldraskap. Bläh, det lät skittråkigt. Den kommer i alla fall inte handla om mode för jag går fortfarande i mammabyxor från 2009. Eller träning, för det är skittråkigt och ger alla andra (och framför allt mig) dåligt samvete.
Under tiden som blogginlägget fortsätter vill Casper, som nu tröttnat på surfplattan, att jag ska navigera bilhissen i hans leksaksgarage, ha låtsasdricka, kolla på Bärgarn på TV och sitta bredvid mig bara för att bita mig kärleksfullt i sidan.
Nytt försök för bloggskrivande. Efter i runda slängar tjugo sekunder är det dags för en bajsblöja. På't igen. Tre ord skrivna, två strukna och telefonen ringer. Jag inser att det här kan bli en utmaning.
*00-generationen: Folk av äldre gardet. De som låter videon (ja, de har fortfarande video) blinka på 00.00 eftersom de inte vet hur de ska ställa in klockan.
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
