På andra sidan
Då har man kommit ut på andra sidan. Andra sidan magsjukan, alltså.
Det värsta med att vara först i familjen med att få magsjukan är att när man försiktigt börjar stå på darriga ben och kisa mot solen, då är det dags att ta hand om de andra som ligger däckade. Det är alltså bäst att vara sist, då blir man mest omhuldad.
Innan jag fick barn såg jag fram emot januari och februari - gnistrande kalla vintermånader, chans till snö och frostbitna kinder. Efter att vi fått barn gör vi inget annat än att längtar efter knoppsprickning och porlande bäckar medan vi torkar kräk och lyssnar efter skällande krupphosta.
Jag läste i Hemmets Journal (på toa, givetvis) att ett vaccin mot vinterkräksjuka skulle vara på ingång inom kort, men efter en googling ser jag att uppgifterna kan vara felakiga. Oavsett, om och när det kommer, kommer vi stå först i vaccinationskön, sanna mina ord. Sen skaffar vi vinterhus i Spanien.
Dagens frukost
Grabben är inte morgonhungrig. Precis som sin far behöver han ställtid på morgonen för att äta frukost. Jag kan äta frukost i sömnen utan svårigheter men Casper får knappt i sig något innan klockan nio-tio - oavsett hur tidigt han vaknar. Därför blir det lite knepigt när han ska vara på förskolan klockan halv nio.
Så för att döva myten om att jag skulle vara någon supermorsa (heh, jag kan ju inbilla mig att ryktet finns i alla fall) kan jag berätta hur frukostarna ser ut en vardagmorgon:
Två teskedar Danonino-"yoghurt" (med E-nummer, socker och ämnen som hjälper till att bevara oss efter döden), några tuggor äggvita från ett kokt ägg och avslickat smör från en kvarts rostad macka.
Ibland inte ens det. Och vi trugar och trugar och trugar. Vi skäller. Och trugar lite till, allt framför Bolibompa. Ibland önskar jag att de hade "Frukostrace" istället för "Klädrace".
Jag kan väl bara tänka mig att han är en så kallad "pedagogisk utmaning" strax innan lunch.
Dagens
I vanliga fall är måndagar vår pannkaksdag. Det är liksom enda sättet att få hem grabben från öppna förskolan utan tvång och tårar. Dessutom är det rätt bra att ha en dag i veckan, precis som lördagsgodis, så det inte överdoseras. En sista fördel är att det då blir restpannkakor till frukost dagen efter, vilket kan behövas då det är full fart på förskolan (stängda förskolan...?) under tisdagen. Jag kanske borde byta namn till Pannkaksmamman.
I alla fall.
Idag bröt vi mönstret och lagade annan femminutersmat. Även femkronorsmat, för den delen - blodkorv. Inte så high fasion direkt men relativt uppskattat av sonen. Servera med juice och sallad så järnet upptas ordentligt. Och kom ihåg dagen efter vad ni ätit och bli icke förfärade.
Det dåliga samvetet
Det är visst obligatoriskt och kommer i samma stund som första knodden får sitt personnummer. Det dåliga samvetet. Jag har för inställning att jag gör så gott jag kan och jag brukar inte sitta och gräma mig över vad jag kunde gjort bättre.
MEN.
Vid några tillfällen har det varit svårt att värja sig mot det dåliga samvetet. Som när man har höjt rösten till sonen lite för högt, lite för snabbt och lite för oproportioneligt mot vad som egentligen har hänt. Eller när man har burit in ett sovande barn till sovrummet och råkat slå hans huvud i dörrkarmen. Eller som ikväll, när jag råkade klippa lilltjejen i fingret när jag skulle klippa naglarna.
- Det kommer blooood! deklarerade storebror förfärat.
- Ja, älskling. Men mamma fick nog mest ont.
Och just det.
Det blir nog inga matbilder heller. Jag föredrar att äta min mat varm.
Dagens
Jag är inget fan av många ingredienser eller recept med många punkter. En av mina svagheter är att jag är askass på att läsa instruktioner, tabeller och diagram. Därför lagar jag mat på känn och kommer förmodligen sällan skriva ut exakta mått. Dessutom missar jag alltid bussen. Kanske har jag fått den egenskapen av min mamma?
Jag lärde mig steka pannkakor redan på lågstadiet, mams hade lärt mig receptet och lät mig använda spisen alldeles själv (vilket jag tvivlar starkt på att jag kommer låta mina barn göra i samma ålder. Mina nerver...herregud!): 4 ägg, en liter mjölk och lagom mycket mjöl. Idag har jag i ett extra ägg och adderar en smula salt för smakens skull.
Ikväll blev det tacogratäng till middag. Överbliven tacofärs, stekt lök och kokt broccoli blandades i en ugnssäker form. På med en liten burk creme fraiche och lite riven ost. In i ugnen, 200 grader i ugnen tills dess att osten smält. Tjoff, tjoff.
I detta hushållet äter minst en enligt LCHF och våra respektive föräldrar äter även de enligt den läran så vi använder fullfeta (och gärna ekologiska) produkter och adderar kolhydraterna vid sidan om för barn, besökare och icke renläriga. Inte så krångligt och mycket godare. Men jag försäkrar er att det inte kommer bli en bantarblogg av det hela. Möjligtvis kommer jag att skryta lite (mycket) när jag gått i mål men jag kommer inte hålla på att försöka frälsa eventuella läsare. Var och en är salig i sin tro. Amen.
Befogad hypokondri
Efter att ha smittat alla i hushållet med förkylning påbörjar sonen nästa korståg - ögoninflammation. Och visst kliar det lite i ögonen nu? Eller?
Jag, och säkerligen många med mig, lider av svår hypokondri när det gäller smittsamma barnsjukdomar. Går det löss på förskolan, då kliar det som sjutton i hårbotten oavsett om där finns löss eller inte. Magsjuka i omgivningen - illamåndet kommer som ett brev på posten. För att inte tala om mask...
Än så länge har vi varit förskonade både från löss och mask (Peppar, peppar, ät en hel jäkla tall!!!) men det är väl bara en tidsfråga. Förresten har jag lärt mig den hårda vägen att aldrig säga att "vi har minsann aldrig haft..." eller "nu är det ju jättelänge sen Casper var sjuk i...". Meningarna man ska säga är "Just NU är vi friska" eller "Vi väntar bara på att insjukna i...". Då har vi helgarderat oss.
Dagens
Idag åt vi och sex miljoner andra svenskar tacos. Eller, härihuset äts inte tacos utan nachotallrik. Casper vill gärna ha sin mat uppdelad i sina enkla faktorer, dvs kött för sig, grönsaker för sig och ja, ni fattar. Och då passar ju köttfärs med tacosmak alldeles ypperligt. Lite nachos, mycket grönsaker, riven ost, köttfärs och creme fraishe. Tjoff, tjoff och fredagslugnet lägrar sig.
Tomtar och troll
Jag tror det finns en tomte i min telefon som ibland byter ut mina barn mot troll när jag inte tittar. Förklara annars hur det här:
kan bli det här?
Superhjälteförmågan var inte självvald
Jag var på efterkontroll i veckan, dvs den barnmorskeundersökning som görs två-tre månader efter förlossning. Eller underredesbesiktning som jag väljer att kalla den. Jag blev godkänd och fick i alla fall inte körförbud, om än med en anmärkning. Barnmorskan, som var av det äldre gardet, kikade i min journal och sa lite bekymrat och lite förebrående:
- Jag ser att du vägde tio kg mindre på inskrivningen.
- Ja, svarade jag glatt. Det är min superhjälteförmåga att gå upp jättejättemycket i vikt under graviditeten och sen inte gå ner det efteråt.
En annan av mina superhjälteförmågor är att pladdra för mycket och tvångsmässigt skämta när jag är nervös.
Dagens
Om någon hade frågat mig på vilket sätt jag har förändrats efter att jag fått barn hade jag förmodligen svarat att jag äter mer grönsaker än förr. Jag har blivit nitisk angående grönsaker. Förmodligen för nitisk. Gissa vem som skickade med sonen grönsaksstavar när han skulle på jullunch?
Det som äts mest och i princip till alla varma måltider är gurka, tomat och babyspenatblad. Ibland blir det majs, kokt broccoli eller blomkål. Men i ärlighetens namn är det bara gurka, majs och ibland någon körsbärstomat som Casper äter men jag lägger upp lite av varje på hans tallrik så han vänjer sig vid utseendet. Man kan ju försöka i alla fall.
Nock om grönsaker, nu går vi på proteinerna istället. En av mina favoritlaxrätter är lax i ugn, lätt att förbereda och sköter sig själv. Det tar inte fem minuter innan maten är på bordet men förberedelsetiden är minimal, därför kvalar den in i femminuterreceptsklubben.
Det som krävs är: tinade laxfiléer, creme fraishe, pepparrotsvisp, salt, vitpeppar, citronsaft. (Om du saknar citronsaft eller vitpeppar, ta citronpeppar istället. Minst lika gott.)
1. Lägg fisken i en form, häll på lite citronsaft, salt och vitpeppar.
2. Blanda creme fraishe och pepparrotsvisp tills du tycker det sakar gott och kleta det på fisken, ett litet täcke på varje filé är lagom.
3. In i ugnen, 200 grader i 20-25 minuter.
Den här rätten går ju också att variera i det oändliga, man måste inte ha pepparrotsvisp utan kan blanda creme fraishen med kaviar, dill eller fetaost.
Tillbehör då? Kokt potatis för den som gillar det. Dela den i små bitar så går det fort att koka.
Vardagssunk
Man läser dagligen om folk som vardagslyxar med stearinljusbelysta skumbad, nybakta frallor och rena sängkläder men det är sällan man hör om vardagssunket. Så här ser min topp-tio vardagssunkslista ut:
* Full soptunna måndag eftermiddag. Sopbilen kommer på fredag - veckan efter.
* Bil som måste skrapas.
* Bil som måste skrapas. På insidan.
* Slut på hushållspapper så toapapper måste användas i köket.
* Att använda samma strumpor två dagar i rad för att man glömt att tvätta.
* Hål i cykelsadelns sömmar så vatten har läckt in. När man då sätter sig blir man blöt på ett "jag har kissat på mig"-sätt.
* Slut på smör så frukostmackan får intas utan.
* Trasig glödlampa i badrummet och man glömmer gång på gång att köpa nya när man handlar.
* Oklippta barnnaglar.
* Grus i sängen.
En klassiker
En lögn till
En god vän, eM, sa en gång att det finns två olika sorters människor, de som har principer och de som har barn.
En gång för länge sedan deklarerade jag att jag minsann aldrig skulle hota med något jag inte skulle kunna realisera, dvs "kommer du inte nu så går jag själv"-lögnen skulle aldrig kunna omsättas i praktiken eftersom jag (förmodligen) inte (medvetet) skulle lämna honom ensam inne på Ica Maxi en fredag eftermiddag efter löning.
Så jag tullar lite på den.
Ibland blir det ett "om du inte kommer nu så klär JAG på mig!" eller "kom nu! Annars startar jag bilen!!". Rent principiellt har jag ju inte kommit med tomma hot även om innebörden eventuellt, kanske, möjligtvis i en snart treårings huvud skulle kunna tolkas annorlunda.
Dags att höja taket och/eller förstärka golvet
Om lilltjejen fortsätter i sin tillväxttakt kommer hon väga ett kvarts ton och vara drygt nio meter lång när hon tar studenten.
Eller:
Hon har ökat sin vikt med 60% på nio veckor.
Just sayin. Hon kallas inte Lilla feta näktergalen för inget.
Bästa föräldralögnerna - hela listan!
Jag vet, man ska inte ljuga. Men i krig och föräldraskap får man väl göra lite undantag bara för att vardagen ska gå lite, lite smidigare.
Mina favvolögner, utan inbördes ordning:
"Det är kaffe!"-lögnen.
I kaffekoppen finns cola, julmust, varm eller kall choklad - en helt vanlig vardag!
"Nej, det är ju butikens"-lögnen
När telningen lagt ner en vara man absolut inte tänkt att köpa kan man dra till med att det helt enkelt inte är till salu. Funkar förmodligen inte så högt upp i åldrarna men min snart treåring går på det än så länge. Besläktad med "mamma har inga pengar"-lögnen.
"Imorgon"-lögnen
Min snart treåring har väldens sämsta tidsuppfattning. "Imorgon" eller "Epte fovit" (Efter att jag sovit) kan betyda allt från "om en liten stund" till "nästa år". När han således föreslår Busfabriken som lördagsaktivitet kan man helt enkelt svara "imorgon" och han nöjer sig med det.
"Vi ska bara ut och åka bilen"-lögnen
...när vi i själva verket ska till förskolan/läkaren eller något annat som han för stunden tycker är tråkigt eller obehagligt. Ja, kanske inte världens bästa lögn eftersom han så småningom kommer att inse vart vi är på väg, men man slipper brotta in honom med våld i bilen. Och att klä på ett vildsint barn vinterkläder har jämförts med att trycka i en gelégroda i ett sugrör eller få ner Peter Harrysson i en våtdräkt.
"Nej, det är slut"-lögnen
När man bara inte orkar ta fighten när sonen vill äta ohälsosamt många russin eller proppa munnen full av bananer en kvart innan middag.
"När melodin ljuder är det slut på glass i glassbilen"-lögnen
Förklaring överflödig.
Imorgon är det måndag morgon.
Ole dole doff.
Kinkelane cough.
Cocillana binkebana.
ole dole doff.
Fyra av fyra möjliga insjuknade i förkylning. Host, snörvel, gnäll och ett evigt användande av snorpapper. Enligt Emil har han det värst eftersom han dessutom har träningsvärk efter att ha agerat flytthjälp i helgen.
Vänta nu...
Ser att P3 Guld delar ut pris för bästa dans.
Radiodans, alltså?
Radiodans, alltså?
Dagens
Med ojämna mellanrum tänker jag "Ris? Det var ju länge sedan vi åt. Och Casper tycker ju om det. Bra, det gör jag!". Sen tillagar jag lunch eller middag, vi äter och sen inser jag varför det var länge sen vi åt ris.
Det hamnar ju överallt!!!!!
Nåja. Kokoskyckling är dagens barnvänliga recept. Det tar lite längre tid (ca 30 min) att göra så risken finns att kidsen måste mutas* under tiden.
Det som behövs: Ris, kyckling, lök, paprika, broccoli, kokosmjölk, röd currypasta, salt, peppar, (grönsaksstavar och tålamod).
1. Koka ris på valfritt sätt. Själv är jag världssämst på att koka ris på traditionellt sätt - antingen bränns det i botten eller så blir det inte färdigkokt (eller bägge delar) så jag föredrar påsris. Eller skit i riset och ta nåt annat istället.
2. Hacka lök, strimla kyckling, skär paprika och broccoli i lagom stora bitar bitar.
3. Stek löken och kycklingen.
4. Tillsätt kokosmjölk och röd currypasta.
5. Red med maizena eller liknande.
5. Häll i grönsakerna.
6. Smaka av med salt och peppar.
7. Låt puttra tills grönsakerna är lagom spänstiga och riset är färdigt.
Servera gärna med lite creme fraishe eller yoghurt.
Detta är en rätt som man med fördel kan anpassa till vemsomhelst - tillsätt andra grönsaker (bambuskott, blomkål, minimajs - you name it!) eller varför inte räkor eller fisk istället för kyckling?
*Mutor: Innanmiddagenmutor härihuset består mestadels av grönsaksstavar eller vattenlek. Ställ barnet på en stol vid vasken, ställ en bunke och ett dl-mått i diskhon och ladda upp med mopp och tålamod. Det blir blaskigt men man får några minuter för sig själv till grönsakshackning.
Ord jag aldrig trodde jag skulle säga
-Du måste äta upp din mat innan du får mera grönsaker!
