Femminutersmamman kanske borde förklaras. Det handlar inte bara om att jag skulle kunna betala en smärre summa pengar för att få en stunds extra sömn på morgonen. För ungefär ett år sedan fick maken ett tremånadersvik i Malmö och bodde i veckorna i mina föräldrars källare. Själv jobbade jag 80%, var ensam ansvarig för hus (nåja, lägenhet) hem och den nyblivna tvååringen. Till råga på allt var jag nygravid, illamående och så trött man bara kan vara när man precis blivit på tjocken.

Det var alltså mitt ansvar att se till att helvetestimmen* gick så smidigt som möjligt och jag blev således mer eller mindre expert på att fixa middagar på ungefär fem minuter, allt för att undvika kaos och hålla mig vid mina sinnens fulla bruk. Då tänkte jag att andra kanske också ville ta del av mina femminutersrecept genom en blogg men det blev (som så mycket annat man tänker genomföra) inte av. Men nu så!

Det kanske inte blir så himla många mattips, för i ärlighetens namn tycker jag att det är skittrist med bilder på en helt vanlig middag (överlag gör sig mat himla dåligt på bild). Men vi behåller namnet.

*Helvetestimmen: Mellan kl 17 och 18 en vardagkväll, dvs den tid det tar från det att man kliver in genom dörren efter att ha slutat jobbet och hämtat på förskolan tills dess att maten står på bordet. Småbarnsföräldrar nickar instämmande vid det här läget. De andra får försöka att föreställa sig en överhungrig, övertrött och övertrotsig tvååring som man ska försöka prata glatt och entusiasmerande med samtidigt som man lagar middag. You do the math. Det funkar som mest i tio minuter, sen är det något som går snett.