Dagens
Nu kör vi ett nytt bloggryck, två blogginlägg på samma dag. Inte klokt.
Tänkte tipsa om världens enklaste och snabbaste mat som dessutom är liiiite för gott. Har man (som jag) rätt lätt att gå upp i vikt bör man kanske begränsa intaget en smula...
Alltså: Pasta Carbonara á la moi.
Koka pasta.
Under tiden som pastan kokar steker ni bacon och finhackad lök (och vitlök om man är lagd åt det hållet).
Riv rätt mycket ost av valfri sort. Renläriga förespråkar säkert parmesanost men jag kan berätta att präst och edamer blir minst lika gott.
Blanda den rivna osten med ett par ägg och grädde, liiiiite salt (eller inget alls) och vitpeppar.
När pastan är färdig hälls vattnet av och pastan åker tillbaka i grytan. Bacon och lök hälls i och blandas runt och till sist lägg ost-, ägg- och gräddblandningen ner i pastan. Rör runt lite och voilá - färdigt!
Proportioner är valfria i detta fallet. Jag använder ett paket bacon, en lök, ett par dl ost, nån dl grädde och ett ägg. Typ.
Back to business
Då var det dags. Efter ett år och nio månader träder jag in i arbetslivet igen. Vardagen kommer att kretsa kring hämtningar, lämningar, matlådor, middagsmat, övertrötta ungar och pendlingsköer på motorvägen.
Jag kommer att sakna de långsamma morgnarna, att inte behöva stressa med frukosten, kunna ta sin tid med påklädning och morgonfix, tänka "Det är för kasst väder ute. Vi stannar inne idag" och faktiskt göra det. Jag kommer också att sakna att få tid till att se barnens utveckling, att kunna ägna en timme åt leklera, pulkaåkning, gåträning och sen sitta och hänga framför barnkanalen tills det rycker i mellistarmen.
Sen finns det saker jag med varm hand lämnar över till förskolepersonalen. Ytterkläderutbrott, städa upp efter en 15-månaders som absolut ska äta lunch själv, avklädning av slaskiga, sandiga ytterkläder, innanlunchenilskan för att nämna något.
För egen del har jag väl inte riktigt hunnit känna efter än hur det ska bli att jobba igen. Jag tror att huvudregeln är att komma ihåg att låsa dörren när man går på toa. Resten får komma efter hand.
Logistik och mobilspel
Matning och matlagning är ju ett intrikat logistiskt mönster härihuset. Jag försöker få alla i familjen att äta vid hyfsat samma tider men det blir ju lite meckigt då bebisen inte äter samma mat som vi gör och den mat hon äter måste hon matas med (hur mycket hon än tror att hon kan själv...). Vi ser framemot den dagen då hon äter samma mat som oss, med tallrik och bestick och utan att spilla allt för mycket, i den ordningen ungefär.
Emil jobbar ju ofta kvällar så det är ju jag som får fixa middagslagningen själv de flesta kvällar i veckan. Det börjar bli rutin och när allt funkar känner jag mig som ett väloljat matlagningsmaskineri.
Häromdagen såg det ut såhär, lite förenklat:
- Jag satte på ugnen och en gryta med potatisvatten.
- Jag skalade potatis och började koka dessa.
- Jag brynte kotletter ("Köttben", som treåringen kallar det.) och slängde in dem i ugnen.
- Under de tio minuter som var kvar värmde jag Matildas mat, matade henne, gjorde sås, skalade och hackade grönsaker till sallad och dukade bordet. Sen hällde jag av potatisvattnet och tog ut kotletterna ur ugnen. Puha.
Var Casper höll hus? I soffan framför Angry Birds.
Jag undrar verkligen hur folk klarade sig på stenåldern då man inte kunde muta de äldre barnen med mobilspel och/eller en film under tiden som matlagningen pågick. Det räcker liksom med 10-månadersbebisen som hasar sig runt och äter rester (och skräp, damm, skor, papper...) under bordet och vid mina fötter under tiden som jag lagar mat. Att addera en understimulerad, trotsig och hungrig treochetthalvtåring är ju liksom inte direkt vägen till mindfullness om man säger så.
Vem är jag?
Summan av arbetslösa i det Bäckströmska hushållet verkar vara konstant. Ja, eller i skrivande stund är jag ju faktiskt inte arbetslös utan föräldraledig ett tag till men efter det hägrar arbetslösheten.
Har väl hittills bara slökollat på arbetsförmedlingens hemsida men inser att det börjar bli dags att göra något aktivt för hushållsekonomin såhär strax efter årsskiftet. Men man får ju en mindre existentiell kris när man scrollar igenom annonserna. Ska jag bara söka trygga lärarjobb eller ska jag vara lite wild and crazy och gå för det spännande översättningsjobbet med presumtiva utlandsresor? Och är översättningsjobb spännande egentligen?
Halvårsdag
När jag var liten och fyllde fyra år (eller var det femårsdagen?) var min mamma sjuk och vi kunde inte fira min födelsedag med ett kalas. Därför firade vi det ett halvår senare, med tårta, kompisar och hela baletten. Sedan dess har jag liksom uppmärksammat min halvårsdag nästintill varje år. Kanske inte med tårta och serpentiner men en liten tanke och eventuellt lite efterrätt.
I alla fall. I våras fyllde Casper tre år och vi hade planerat att ha kalas för honom. Inbjudningarna var utskickade och bollen var i rullning, så att säga. Vi firade honom ordentligt på själva födelsedagen med paketöppning till frukost, spårvagnsåkande och fika på stan men när vi sen skulle ha själva kalaset blev Matilda sjuk i RS-virus och läkarna avrådde från oss från att låta henne träffa folk. Så vi skickade ut meddelanden till folket om att kalaset blivit inställt och att vi skulle ha det lite längre fram i sommar istället. Men så kom det en flytt och lite sånt i vägen så vi fick helt enkelt se det som uppskjutet till fyraårsdagen istället, även om tanken sved lite i hjärteroten.
I sommar har vi blivit bjudna på lite kalas och Casper har glatt traskat dit med vattenkammat hår och paket i handen. Men sista gången vi var iväg frågade Casper lite försiktigt: "När ska jag ha kalas?". Aj. Den sved rejält... Men så kom jag till att tänka på min egen barndom och mitt halvårskalas och så vips, ett par veckor senare fick Casper bjuda in mormor, morfar, morbror och respektive till kalas och få jordgubbstårta och paket och blåsa ut ljus.
Jag anar att det här kan bli en trend i det Bäckströmska hushållet. Då har vi fyra familjemedlemmar kalas åtta gånger per år, företrädesvis vår och höst. Lägg då till mor- och farföräldrar, våra syskon och sedan de enkalasiga vännerna och... Hmmm. Får man familjerabatt på Viktväktarna?
Planering, schlanering
I helgen åker vi bort. Emil jobbar hela dagen och jag och barnen ska hämta honom efter jobbet för att åka direkt. Alltså tänkte jag att jag packar torsdag kväll, färgar utväxten, tvättar kläder, städar och fixar eftersom det är förmodligen helt hopplöst att försöka packa en enda väska på egen hand med två vakna och hemmavarande barn. Ja, just det
Ja, jag tvättade kläder i alla fall. Gissar att jag kommer att låta grabben sitta en del framför datorn imorgon.
Hållbart
Idag läste jag att Lindex skulle släppa en kollektion för män. 95% av kollektionen skulle visst bestå av "hållbara material". Så de övriga fem procenten har kläder som består av toapapper och bladguld? Eller kanske bara av samma material som damkläderna.
Förutom slösurfande på Aftonbladet så pysslar jag med en illasinnad förkylning, nedärvd i rakt nedstigande led av Casper. Trodde att jag minst hade 38,5 graders feber i förmiddags, tempade och kom upp i hisnande 36,8. Och till skillnad från större delen av Sveriges befolkning så är jag normaltempad och ligger runt 37 grader i vanliga fall så då var det väl bara att bita ihop och tömma diskmaskinen i alla fall. Inga ursäkter.
Matilda har börjat ta sig runt på allvar. Tidigare har hon liksom ninjahasat sig fram på rumpan när vi vänt ryggen till och plötsligt har hon bara befunnit sig en meter längre bort men sällan mer än så. Nu hasar hon sig fram med lite störe bestämdhet och tar sig faktiskt framåt även när vi ser på. Nu ska det pillas och ätas på allt så vi kan ju lugn säga att det blivit lite mer rock 'n roll-barnpassning här i huset. Kanske dags att sätta upp de där barngrindarna snart. Vilket år som helst nu.
Vagnnörderi
De som känner mig någorlunda inser att jag är något av en barnvagnsnörd. Jag har inte ägt jättemånga (En Emmaljunga Nitro City från 2010, tre billiga paraplyvagnar och en Quinny Zapp) men jag har läst och googlat och jämfört, surfat utländska sidor och youtubat barnvagnsrecensioner så jag känner mig hyfsat insatt i ämnet.
Sista tiden har vår Emmaljunga behövt pallativ vård och vi (jag!) har börjat se oss om efter något nytt. Emil har varit nöjd med Nitron och tyckte vi skulle köpa en likadan, fast ny. Jag ville testa något nytt - jag var färdig med Emmaljunga och den hopplöst svåråtkomliga varukorgen (som sista tiden dessutom ofunnits eftersom den gick sönder och fick klippas av), påssufletten som slackade och inte gick att spänna mera och att den tog rätt mycket plats i bilen. Men det var mycket med den vi gillade så kravlistan på nya vagnen var lång:
- Vändbar sits
- Fällas i ett stycke - oavsett vilket håll sitsen sitter på
- Swivelhjul
- Lättåtkomligt varukorg
- Stor suflett
- Liten när de är ihopfälld
- Lätt att lyfta i och ur bilen
- Smidig
- Snygg
- Rejäl och stabil
- Intuitiv hantering gällande fällning av rygg, justering av fotstöd och ihopfällning.
Efter mycket om och men stod det mellan tre vagnar: Bugaboo Buffalo, Brio Go och Babyjogger City Select. Idag fick vi chansen att klämma och känna på alla tre. City Select försvann redan vid första anblicken då den var för lång och otymplig. Dessutom var den ganska ful... Jag föll för Buffalons hantering, utseende, känsla, rymd, smidighet och lastförmåga, Emil föll ännu mer för nya versionen av Emmaljunga Supernitro (töntnamn). Jag föll inte för priset av Buffalon. Den är för dyr (11 500 kr), även om det kommer att vara vagnen "som got away" och jag kommer snegla avundsjukt på alla som har en sån.
Vi möttes på mitten, alltså. Brio Go hade det vi sökte och var rejält mycket billigare. Ihopfällningen är ju ingenjörskonst i sitt esse! Handpenning lagd och vagnen fås i slutet av september. Betänketid är för mesar.
Vardag och reklam.
Vi trivs bra här i Kävlinge. Casper har skolats in på sin nya förskola och verkar trivas och vardagen börjar så småningom komma ifatt oss. Jag och Matilda har bekantat oss med vår nya barnavårdscentral och nu har hennes viktkurva äntligen börjat plana ut. Det var på vippen att jag började beställa offerter för golvförstärkning men nu börjar det som sagt bli å det normalare hållet.
Bvc-sköterskan var bra. kunnig och saklig men möjligtvis lite torr. Hon frågadade vad Matilda åt och jag svarade sanningsenligt: "Mat, välling, ersätting, frukt, gröt, damm och skor." Sen blev det tyst och jag fick en barnsäkerhetsfolder i handen.
Nu har inskolningen pågått en vecka så vi räknar med att bli gruvligt förkylda inom kort.
Sen vill jag passa på att göra reklam - mot reklam. Skulle beställa en skylt att sätta på brevlådan, googlade och hamnade på skyltmax.se. Mot att jag skriver det här får jag en "ingen reklam, tack"-skylt att sätta på brevlådan. Hur meta (antimeta? Dubbelmoral?) blev inte det här, då?
Jag visste att kilona skulle komma till användning en dag!
- Är du gravid igen? frågade storebror.
- Nej, jag är bara tjock...
Det är kanske dags att ta tag i de där överskottskilona från förra graviditeten. Det går liksom inte att skylla på att man är nyförlöst längre. Det var i alla fall vad jag tänkte först. Sen tänkte ett steg till, gick in på ICA, släppte ut magen ännu lite mer och roffade glatt åt mig glass, godis, chips och choklad och varje människa som såg mig log lite sådär överseende.
Sommarvärme och matlagning
Jag funkar dåligt i värmen. Luncherna har degraderats till frysnuggets i ugn och kokt ris i påse. Inte ens en sketen gurkslant orkar jag skära upp. Orkar inte ens sätta gränser utan grabben fick godis och läsk (på en månda! Hujeda mig) mitt på dagen och lilltjejen fick vattenmelon istället för middag.
Idag kände jag mig som en Dalimålning då termometern kröp över 45 grader på vår framsida. En som inte känner sig som en utrunnen klocka är Casper som skulle kunna springa Skåne runt i värmen så våra energinivåer är inte riktigt kompatibla, om man säger så.
Men kvällstid, då blommar matlagningen. Just nu har jag snöat in på ugnsrostad potatis - snabbt och lätt! Kvalar lätt in på femminutersmat om det inte vore så att Casper inte gillar't. Några (rätt många - fler än vad du tror) delikatesspotatisar delas i hälften och läggs på en plåt med snittytan uppåt. Penslas med olivolja, någon pepparsort och ev någon örtkrydda. Sprinkla över lite flingsalt. Högt in i ugnen, ca 200 grader i 45 minuter-ish eller tills du tycker de ser och känns färdiga.
Idag blev det en helstekt fläskytter som fick sällskapa med potatisen i ugnen och till det en sallad med tomat, gurka och sockerärtor. Trevlig och lättlagad bjudmat.
Imorgon får det bli mamma Scan eller lunch i något klimatkontrollerat köpcentra.
Resa med barn?
Då har jag klarat av en veckas semester med två barn. Fyra flygresor, långa bilturer, båtresor och ingen lekplats så långt ögat nådde. Gick det bra? Jajemän.
För treåringen var ledorden "muta", "hot" och "lögn".
Mutor
Jag hade packat hans lilla reseryggsäck full med praktiska små paket med russin, tablettaskar, klubbor, en serietidning och hans gosekatt som han gärna håller i när något är lite otäckt. Godis som tar lång tid att äta men inte sätts i halsen är att föredra. Han är dessutom en sån som matvägrar när han är iväg så godis är ju ett ganska lätt sätt att få i honom energi. Hellre ett godisstinnt barn än ett superhungrigt, i mina ögon (och öron). Det är ju trots allt inte varje dag han får äta sig mätt på godis. Inte ens varannan.
Lögn
"Planet kan inte lyfta om du inte kissar först."
Den kan nog funka även på större barn om man råkar lägga till att planets bränsleförbrukning är beräknad på passagerarnas torrvikt. Eller så säger man bara som det är: att det är bra att kissa innan man går ombord eftersom det är länge tills nästa tillfälle ges och att man kan sugas ut genom flygplanstoaletten om man har en för liten rumpa.
Hot
Förra året flög jag, Casper (då drygt två år) och min mamma till Turkiet. På Istanbuls flygplats tog han sats och lubbade iväg så fort hans små ben orkade. Det var bara ren tur att han inte försvann i folkvimlet och när vi väl fick tag på honom igen skrev vi vårt telefonnummer med spritpenna över hela hans arm. Den här gången hade min mamma kommit över några praktiska armband där man fyller i sitt telefonnummer och barnets namn ifall hen skulle komma bort. De var aldrig använda i praktiken men skönt att veta att han var taggad. Dessutom var han nog fortfarande skakad över den svavelosande utskällningen han fick den gången.
Utöver jag och mina två barn var även mina föräldrar och min bror och hans sambo med på resan. Bra att vara många? Mnja, säger jag. Risken är stor att konversationen blir i stil med "Var är Casper?" "Jag trodde han var med dig?". Därför kan det vara bra att diktera villkoren för både son och övriga resenärer på förhand och komma överens om vem som håller i vildingen.
Nästan åttamånadersklumpen, dårå? Hur underhåller man en sån på planet? undrar ni nu. Det gör man inte, säger jag. Jag hade lagt en ersättningstetra i fickan så att den var kroppsljummen (nästan, i a f) och så fort vi hade lyft och bältesknappen slocknat fick hon en flaska och sov resten av resan. Det funkade tre av fyra flygresor.
(Man får ha med sig oöppnade burkar och tetror med barnmat på flyget - se bara till att ha de lättillgängliga i säkerhetskontrollen.)
Utöver det valde jag att checka in barnvagnen och bära Matilda i sele på flygplatsen. Jag tvekade länge om jag skulle ta vanlig knytsjal, ringsjal eller bärsele men valet föll efter många om och men på selen av den anledningen att den går snabbast att sätta på sig och är färdiginställd. Är man en van sjalare är en bärsjal säkert att föredra då den även har fler använingsområden (filt, skugga, svalka etc).
Var åkte vi, dårå?
Norra norge, till en fjord i Lyngen. Jag brukar beskriva det som "vet ni var Treriksröset ligger? Ännu lite längre norrut." Svägerskan beskrev det som the Norge. Det var fjordar, fjäll och fisk för hela slanten. Glaciärer, iskallt vatten, en sommartemperatur på ca tio grader. Bra ytterkläder (vind- och vattentäta) gjorde vädret drägligt.
Vad gjorde ni där, dårå?
Hälsade på släkt. Kastade macka i vattnet. Kastade stora stenar i vattnet. Kastade små stenar i vattnet. Plockade kråkbär och hjortron och fiskade. Men treåringen hade nog kunnat stå hela veckan nere på stranden och kasta sten.
Barnen påvkerades inte särskilt mycket av midnattsolen, trots avsaknad av mörkläggningsgardin i sovrummet. Vi vuxna, däremot... Att komma i säng i tid var en omöjlighet.
Vilket påminner mig. Får fortsätta en annan gång.
Ny i stan
- Då har vi lämnat Östergötland bakom oss, sa vi i fredags.
- Ja, allt utom Caspers dialekt, replikerade min pappa fort.
Det tog lång tid innan jag tyckte att östgötan (Öschöttan? Östgotiskan?) lät normal när jag återvände efter en weekend hemmavid. Nu tycker jag att skånskan låter himla konstig och då har jag ändå växt upp här. Men det största tecknet på att jag är en utböling var nog när jag skulle handla mjölk i matvaruaffären och var tvungen att läsa på paketen för att veta vilken fettprocent jag skulle ha. What on erarth är fel på Arla? Knasskåningar med sitt knasmejeri.
För övrigt är vi hemlösa nu. Vårt hus såldes i fredags och under måndagen ska köpet på nyhuset gå igenom och på tisdag kommer våra möbler med flyttbilen om allt går som det ska. (Peppar, peppar, ät en hel jäkla tall!) Så i skrivande stund har jag ingen brevlåda, inget hem eller egen säng att sova i. Tur att mina föräldrar sitter på brevlåde- och sängresurser i några dagar.
Vi kommer även vara internetlösa i några dagar eftersom det tydligen tar tio arbetsdagar för sommarjobbaren på Bredbandsbolaget att sätta i en sladd. Maken kommer att tugga på knogarna av internetbrist.
"Tips till nyblivna föräldrar" eller "Vad de inte lär dig på föräldrautbildningen"
Efter två förlossningar och nyfödingsperioder har jag kommit underfund med att vissa saker fick man aldrig höra på föräldrautbildningen så jag tänkte göra en liten lista till den som vill ta del av den.
Först och främst - grattis till det lilla livet!
1. Behold the hormonstorm!
Ett par dagar efter förlossningen kommer alla fördämningar brista. I alla fall jag grät för allt: bebisen var söt, jag var trött, bebisen grät, fadern var snäll, fadern blev sjuk, bebisen sov, en reklam var fin, maten smakade bra, det gick inte att äta maten med en hand. Det fanns ingen sak som var så obetydlig att det inte gick att fälla en tår. Men, och detta är det viktigaste, det blir bättre! (och blir det inte bättre: tala med bvc om saken. De kan det där med förlossningsdepp.)
2. Avslaget.
"Som en mensliknande blödning." står det i de flesta handböcker. Hahahahahaha, det enda det har gemensamt med mensen är färgen. Det är en annan fördämning som brister, kan man ju säga.
3. Ta all hjälp som går att få.
Det finns liksom ingen prestige i föräldraskap och det är ingen som kommer att se ner på dig för att du inte klarar av eller orkar allt själv. Dessutom brukar de allra, allra flesta bli glad över att få hjälpa till med en liten nyföding.
4. Det är alltid lönt att sova.
10 minuter är mer än inga minuter alls.
5. Mat
Mat som går snabbt och som man kan tillaga och äta med en hand är att föredra. T ex pizzabitar (klipps med sax) eller korv med bröd. Mackor är inte bra enhandsmat, det är nämligen helt hopplöst att bre en smörgås med bara en hand. Hamburgare är om möjligt ännu sämre. Smulig mat (knäckemackor, kokostoppar etc) är inte heller så bra då du riskerar behöva dammsuga bebisens skalle efteråt.
6. Dryck.
Drick, drick, drick! Vatten, mjölk, saft, läsk - vad som än får upp vätskenivån i kroppen är bra. Dels blir toalettbesöken uthärdligare (för de som fött vaginalt med allt vad det innebär), dels blir du piggare. Ett ordspråk för tiden kan vara "Tala guld, kissa silver." Då har du druckit tillräckligt mycket.
7. Passa på att njut av att du fått din kropp tillbaka.
Du kan vända dig i sängen utan att vakna i smärtor eller av otymplighet, du kan tänka "jag är lite kissnödig. Äh, jag väntar lite.", du kan äta goda ostar och torkat kött och t o m dricka ett glas vin till de goda ostarna och köttet. Du kan ta på dig skor och strumpor utan att avlida av syrebrist. Det finns mängder med fördelar med att inte vara gravid längre!
Jag borde bli barnklädesdesigner
Matilda fick idag smaka hallonsmoothie. Det var populärt! Och smoothien hade (nästan) samma färg som bodien så fläckarna blev så gott som osynliga.
Nästa steg är att designa en spagetti-och-köttfärsåsfärgad heldress med tillhörande vantar, solhatt och strumpor. Eller vänta nu. Det gjordes visst redan på 70-talet.
