Hur kommer det sig att trots att bägge föräldrar har över ett decennium av sammanlagda högskole-, universitets- och kvalificerade yrkesutbildningar ändå aldrig, aldrig, aldrig lyckas koppla samman trots med matbrist?

 

Efter att ha sprungit oss svettiga en hel eftermiddag, lett artigt men svurit inombords åt treåringen som vägrat sitta stilla under dop eller efterföljande fika, knuffat yngre barn och fått ilskeutbrott som hette duga så skulle man kanske kunna inse att ungen åtminstone skulle behöva en banan för att orka uppträda någorlunda civiliserat. Facepalm på det.

 

Vi kom i alla fall på det i bilen hem så jag tänkte göra det lätt för mig och köpa en färdiggrillad kyckling eftersom det, som namnet antyder, redan är färdigt och klart att servera. Nej, det är det inte. Det tar ju minst trekvart att bena ur den arma lilla fågeln. Sen ska tillbehör ordnas, och eftersom man står med händerna nedgrävda i ett fågelskrov och har köttsaft upp till armbågarna kan man inte göra det samtidigt. Så nej, färdiggrillat går inte snabbare.