Helvetet på jorden. Jag var där.

 

Vi har tagit för vana att besöka vårdinträttningar när vi är iväg. Vi har nyss kommit hem från en liten Skåne-/Blekingeturné och fått besöka barnakuten i Lund igen. Man skulle kunna säga att vårdcentraler och akutmottagningar har blivit lite av en hobby i det Bäckströmska hushållet. Förra gången vi var iväg fick Matilda besöka både barnakuten i Lund OCH jourmottagningen i Karlshamn (två gånger t o m) p g a en illasinnad förkylning. 

 

När jag var gravid med Casper i v 29 fick jag spendera alla mellandagarna på antenatalen i Lund eftersom knodden fick för sig att han ville komma ut under julfirandet. (Det gick bra, han höll sig på insidan till utsatt tid med hjälp av allehanda medikamenter och soffläge).

 

Bara för att nämna några gånger.

 

I alla fall. Matilda hade blivit förkyld igen och hade en ordentlig hosta, i alla fall nattetid. Dagtid var hon pigg och glad och så gott som besvärsfri men på nätterna hostade hon oavbrutet, kräktes och kiknade så vi ville att någon skulle ge henne något annat än Ventoline (som ju funkar sådär...). Ringde till 1177 som hänvisade oss till barnakuten eftersom vårdcentralerna inte ville ta emot barn under ett år.

 

Så jag packade ner en till synes fullt frisk, pigg och glad unge i bilen och begav oss till barnakuten. Det kändes ju minst sagt lite overkill att söka akut, allt vi behövde var lite hostmedicin till natten... 

 

Väl framme tog jag en nummerlapp och kikade in i väntrummet. Där var det överbelamrat med folk. Barn och deras föräldrar satt och låg överallt och väntrummet var fullt. Barnen var bleka och håglösa och stirrade apatiskt rakt fram och föräldrarna såg bekymrade ut. Lite postapokalyptisk zombiestämnig, minst sagt. Jag tog och satte mig på en bänk i korridoren utanför och började prata med ett annat föräldrapar som var där. 

 

- Det går visst rotavirus. Jättemånga har fått det och alla i väntrummet har det.

 

Jag såg i ögonvrån hur ett barn kräktes rakt ut.

 

- I helvete heller, ar jag, tog barnet och sprang ut på parkeringen och körde hem. Jag lämnade vagn, skor och jacka i bilen IFALL jag råkat trampa på illasinnade baciller och sen hade jag svårt att sluta tvätta händerna.

 

Tänkte sen att om natten blev lika illa fick vi väl åka in igen och ta kampen mot kräket då men turligt nog lugnade sig hostan och nu har ju inkubationstiden gått ut med råge så vi kan väl (?) anta att vi inte blivit smittade. Den här gången. För vi väntar ju bara på att magsjukan ska drabba oss.

 

Så, nu har jag väl inte jinxat det. Eller?