Här har jag gått ett tag och filat på ett sorgligt, lite argt inlägg om förskolebarn som har förutfattade meningar angående vilka kläder och livsval som passar sig för pojkar respektive flickor. Men se, där fick jag ändra mig och tänka om.

 

Bakgrunden till detta är att Casper har en jättefin tokrosa mössa som han gillar. Den är varm också. Så en dag nu i veckan hämtade jag honom när han var ute och lekte på förskolegården. En av de äldre flickorna på en annan avdelning kom fram till mig och frågade skeptiskt:

- Är det verkligen hans mössa?

- Ja, svarade jag. Han tycker om den jättemycket och tycker den är fin.

 

Så gick jag och var ledsen över att han redan nu får veta av andra barn om vad som är "rätt och fel" och jag har gått och funderat över hur jag ska kunna stötta honom i framtiden för att han ska välja de vägar (och mössor) i livet som HAN vill och inte det som förväntas av honom eftersom han är pojke. Jag kände mig som den enda "genusmorsan"* i detta brukssamhälle och det kändes ensamt och tungt.

 

Dagen efter ville han inte ha den rosa mössan. Han tog den gröna istället och mitt hjärta sjönk ännu ett snäpp. Hade han påverkats av flickans kommentar?

 

Vid hämtning senare på dagen stöter jag på samma flicka. Hon ser fundersam ut men säger sen till mig:

- Varför har han inte på sig den fina mössan idag?

 

Det finns hopp om livet.

 

 

 

*"Genusmorsa" är inte så svårt att bli diagnostiserad som här i stan. En allmän uppfattning verkar vara att "jämtställdheten gått för långt" och "jag identifierar mig ju som kvinna" - citat från andra föräldrar på sonens förskola.