Om jag tyckte att jag spenderade lång tid i köket igår var det ingenting mot vad jag har gjort idag; tre timmar från idé till färdigt resultat. 

 

För ett par veckor sedan tänkte jag laga en rättikagratäng och hade därför införskaffat hur mycket rättika som helst. Sen rann tillfället ut i sanden och rättikan har legat och blängt på mig i kylen sedan dess och muttrat något om att "om du inte tillagar mig snart blir jag dålig". Sagt och gjort, rättikagratäng stod på agendan. Till det: baconlindade och fetaostfyllda kycklingfiléer. 

 

Efter att ha skalat och skivat ett halvkilo rättika upptäcker jag att hälften av ingredienserna fattas så strax efter fem tar jag sonen i handen och drar till affären. 

 

Väl hemma läser jag receptet en gång till och ser då att gratängen ska vara inne i ugnen i över en timme. Sonen fick stekt korv och makaroner till middag idag...

 

(Vi vuxna fick också middag så småningom och det var lyckligtvis riktigt gott. Kommer nog lagas igen, fast med bättre framförhållning.)