Det finns nog någon naturlag gällande föräldraskap som innefattar att OM barnen blir sjuka, så blir de inte det den veckan det är lugnt på jobbet eller när man ändå bara hade tänkt vara hemma.

 

Igår hade vi tänkt gå på 40-årskalas - första tillställningen efter barnafödandet som krävde finklänning, smink och skor med klack. Jag hade t o m tänkt duscha OCH använda parfym! Efter idoga förhandlingar hade jag vunnit fyllechaffisstriden. Ni fattar, jag såg fram emot det här.

 

Casper vaknar på morgonen med igenklistrade ögon. Googlar ögoninflammation. Ofarligt men mycket smittsamt. En av oss får gå. Vi klunsar, jag vinner.

 

Två timmar innan avfärd. Casper kräks. Sällan (ytterst sällan!) har jag varit glad över att ha grannskapets fulaste skinnsoffa. Han får dryga 39 graders feber. Vinterkräk?? Vi ställer fram hinkar, blåbärssoppa, Loka och vätskeersättning och förbereder oss på några helvetesdygn. Vi sms:ar jubilaren och ber så hemskt mycket om ursäkt och önskar en trevlig kväll. Hoppar i mjukisbyxorna.

 

Grabben somnar framför tv:n och vaknar tre timmar senare feberfri och lördagsgodissugen. Man kan ju ana en konspiration.