Då var Matilda döpt. Jag kan ju säga så här att fem minuter innan dopet hade Casper rena byxor med skjortan prydligt nedstoppad och var hel och ren. Fyra minuter innan ingång snubblade han i en lerpöl. Två minuter innan ingångsmusiken startade trillade han med kinden före i en skrovlig tegelvägg och skrapade upp ett präktigt skrubbsår och droppade blod på blod på sin skjorta och lillasysters dopklänning. 

 

Men lilltjejen blev döpt, storebror tog sig två smakprov av dopvattnet och utforskade både sakristia och föräldrarnas tålamod under akten. 

 

Håhåjaja.

 

Vi kan väl lugnt säga att han har en selektiv hörsel nuförtiden. Jag vet inte riktigt vilket som är värst, att han struntar i att svara eller att han säger nej och går därifrån så fort man ber honom om något.