Idag blev det biffar till middag. Nu när Casper börjar bli äldre får han vara med och laga eftersom det tar lite längre tid än fem minuter. Men det är tålamodsprövande, minst sagt... Jag försöker ge honom små uppdrag under tiden för att han inte ska slabba ut all färs över golvet, typ "hämta två skedar" eller skära gurka (med en slö kniv, typ en lilleman eller en vanlig ätkniv. Jag vill gärna att han behåller sina lemmar ett tag till.).

 

Det som behövs till biffarna är: Färs (typ 500g), ett ägg, en skvätt grädde, salt, peppar, valfria kryddor. Just nu gillar jag muskot. Rosmarin eller timjan är också gott till. Man kan ha i fetaost också. Eller nåt annat. Eller inget alls.

 

1. Blanda ägg, grädde och kryddor. Häll i färsen.

2. Forma till biffar och stek ganska långsamt.

 

Om de steks i för hög värme eller för länge blir de lätt torra och ganska tråkiga, de ska bara vara precis genomstekta. Jag brukar låta Casper forma biffarna och lägga i stekpannan, med risk för den estetiska utgåvan. Det kan tilläggas att om man har barn i "stoppa allt i munnen"-åldern så kan nöt- eller kalvfärs vara att föredra framför fläsk- eller iblandfärs och framför allt kycklingfärs, så man slipper noja över att telningen får i sig för mycket rått kött. 

 

Tillbehör? Eftersom tillverkningsprocessen är ganska tålamodskrävande brukar jag glömma bort tillbehören fram tills dess att första satsen biffar är färdiga. Därför brukar det i ärlighetens namn bli makaroner... Och grönsaker. Vill man piffa till snabbmakaronerna häller man i lite gröna ärter (ärtor? ärts?) och kokar tillsammans med dem. Plättlätt. 

 

Sås? Har man några minuter extra innan helvetet bryter loss kan man göra en sås av gucket som blir i botten av stekpannan. Men det är jag kass på så jag brukar servera en färdig burksås, typ bea.